Livet har mycket att bjuda på, bra och inte lika bra saker. Oavsett är det viktigt att hålla sig stark och inte tappa greppet om vem man är i sig själv. Det viktigaste i livet är precis dig själv.

Nu har det sig så att min uppväxt inte har varit som en bal på slottet. Men jag är är överbevisad att bra saker kommer i små förpackningar då och då. Alla svårigheter. Nu ska ni få se.

Jag växte upp med min mamma och min mormor, min far lämnade mig och min mamma när jag föddes.

Då jag föddes var jag allvarligt sjuk och jag var nära döden, jag hade ett hjärtfel. När jag var 16 dagar gammal blev jag opererad. dom första 7 åren av mitt liv var in och ut av sjukhus. Jag var med min mormor varje dag och när jag föddes fick hon cancer och min mamma fick åka fram och tillbaka på sjukhus med både mig och min mormor.

Julen 1996 var den sista julen jag var med min mormor. Vid detta stadiet var det katastrof och vi väntade bara på att hon skulle få slippa all smärta hon hade. Jag var bara barnet men ändå så förstog jag verkligen att min älskade mormor inte kom tillbaka från sjukhuset denna gången. Hon dog från oss och det jag har kvar är ett tomrom som aldrig kommer fyllas, tanken jag sitter kvar med är att jag inte fick sagt sista hejdå, lagt en ros på din kista.

Jag fick inte se dom hissa ner dig i jorden. Det gör fortfarande ont, jag frågar varför men får inget svar.

Jag började skolan och jag blev offret, hela mitt liv var ett helvette, jag blev mobbad genom hela skolgången.

i 5:an trodde jag allt skulle bli bättre, jag fick en kompis. Vi gjorde allt tillsammans.

sen började en annan tjej i klassen och jag förlorade dig, det gjorde allt till ett fan. Jag gick kvar i skolan, min fasd blev stark, mamma visste inte om detta. Jag höll det till mig själv.

jag började 8 och vi skulle byta till en större skola, flera elever, jag kände att nu var det min tid, starta om.

men så blev det verkligen inte. Jag fick en vän igen och det tog inte lång tid innan dom tog dig hellre.

Jag var ensam, jag började 9:an och jag var ju ensam, började märka av det, man var alltid på tanken om självmord, det var en bra utväg tänkte jag. En dag i 9:an då jag grät mig i sömm, vaknade trasig. Allt bara kom på en gång. jag mådde dåligt och man blev skickad till sjukan. Där fick jag stanna  några dagar.

Jag kom hem, bestämmde mig för att göra klar 9:an.

Vid denna tiden bodde jag i Norge och där går man till 10:an. Jag flyttade till ett annat ställe och jag fick vänner.

Och dessa lämnade mig aldrig. Sen började man på gymnasiet, sen blev allt ett helvette. Läraren förstörde allt för mig.

Efter 1 år på Gymnasiet flyttade jag till Sverige, här har jag det också svårt. Man har inget självförtroende.

Men får inte tycka eller tänka som man vill, så jävla surt. Jag har egna tankar och åsikter.

Jag får gå till kuratorer och snacka och lära mig att ta hand om mig den dag i dag.

Tänk att folk kan vara så förbannt elaka mot varann. Var jag så himla ful? var jag Annorlunda?

man sitter kvar med så jävla många frågor som man aldrig kommer få svar på.

Väldigt fint skrivit!! Modigt av dig! Jag har inte träffat dig så mycket men jag tycker du är jättetrevlig och hur söt som helst :) Förstår inte varför du skulle bli mobbad. Du ska vara stolt över den du är, det finns bara en som du. Så var den du är! Det tjänar du på själv. Tycker folk inte om dig för den du är, så är det inte dig dom ska vara vän med. Sånna som mobbar mår ju oftast dåligt själva och försöker bli bättre genom att trycka ner andra!



Puss på dig :)

Rebecka: Förstår inte hellre varför jag blev offer men så är det i allfall.

Jag hatar det, jag är så jävla osäker, på allt.

Det var ju precis det, jag hade det ju ganska bra hemma liksom.

Och dom som tryckte ner mig hade det inte lika bra antar jag.<33

Veldig fint skrevet. Synd at du har opplevd så mye trist og leit og at du har kommet over mennesker som ikke har likt deg for den du er :( Etter den lille praten vi har hatt og etter å ha lest blogginnleggene dine, samt sett noen søte bilder av deg, så kan jeg ikke fatte og begripe at noen IKKE ønsker å være venn med deg. Tror ganske sikkert du er en flott jente =) Stå på gumman ;)