Kan verkligen inte förstå att du är borta.

Kommer fortfarande i håg ditt leende och skratt.

Glömmer inte när vi satt på bussen när jag skulle hem till min föredetta pojkvän

och du nyss hade piercat bröstvårtan, du var så glad och taggad.

Eller avslutningen eller Polen resan med klassen.

Man kunde alltid lita på att du fanns där när det var något.